United States of Anna

Efter att ha anlänt på Centralen vid halv tre-tiden styrde vi kosan direkt hem mot Södermalm för att lämna väskan och hänga upp en lampa (Anna) / sova (jag). Födelsedagsmiddag för nyblivna 20-åringen i form av lax, paj och räkor och sen var det dags att invänta kvällens gäster. Vänner. Utgångsfolk, whatever. Mycket trevligt folk måste jag säga, och när vi vid midnatt lämnade huset hade vi redan smidit planer om en vår-trip till Barcelona. Kvällen avslutades med några timmar på Debaser Medis med drinkar och dans. 

Som de flesta vet dricker jag aldrig några större mängder alkohol men har en stor förkärlek för cocktails - igår var det en väldigt fin dag på den fronten. Anna och jag lyckades riktigt bra med våra hemgjorda Mojitos, och Debaser mixade den godaste (och största)  Strawberry Daiquirin jag någonsin smakat. 

Nog pratat om det, idag väntar en slapp dag framför teven med någon, i nuläget obestämd, typ av bullar och godis. Puss och Kram! 

Bara en kort uppdatering nu då mottagningen på det här stället fullständigt slaktar mitt mobilbatteri. Nu ska jag återgå till, gissa tre gånger, The History Boys och min drickyoghurt. Puss och kram! 

Vi körde på en Nachotallrik, som enligt menyn var "big enough to share", till förrätt. Måste ha läst fel någonstans för den där portionen hade väl mer än väl kunnat nära en hel by i centralafrika under en veckas tid. Mätta blev vi i vilket fall som helst. Efterätt på det, vi trodde inte att den där Brownien vi beställde skulle vara SÅ himla stor ändå. Den visade sig vara större än mitt huvud. 

Sammanfattningsvis skulle jag väl säga att det här knepet funkade superbra! Cirka 150;- styck (om vi inte hade lagt till massa extra pulled pork på vår nacho-tallrik...) plus dricks för en festmåltid. Så underbart, längtar ännu mer till att flytta nu.... Puss och kram! 

För de som inte är bekanta med McBusted är det en sammanslagning av de två brittiska banden McFly och Busted. I kort kan vi väl säga att om det inte varit för McFly hade jag inte träffat min bästa vän sen ca 5 år tillbaka, Jessica, och om det inte varit för Busted hade inte McFly funnits. Stor grej! Är sååå himla taggad! Det finns även en till grej som om det skulle gå i lås hade klaffat så perfekt med konserten att det nästan är rörande, men mer om det vid ett senare datum.....

Puss och kram!

Nu har jag gjort mitt för dagen och har krupit upp i soffan hos Agnes och Max med några avsnitt av The Big Bang Theory på teven. Skön avkoppling. I morgon bär det av till IKEA för möbel-jakt. Woohooo!

Här kommer en liten sneak peek från köket....

Dagen är kommen. Om bara någon timme sätter vi oss i lastbilen och tuffar iväg mot Göteborg med den första laddningen kartonger. Spenderade halva gårdagskvällen med att lasta in grytor och tallrikar, fårskinn och böcker i den nystädade hästlastbilen och nu är det bara ett gäng filmer som står här på golvet bredvid mig och väntar på att bli lastade. Har en hel del renovering i badrum och garderob kvar men köket står där redo och bara skriker "Fyll mina skåp och lådor med köksatteraljer, jag ber dig!". Vem är väl jag att neka ett sådant erbjuande. 

 

Kommer förmodligen bli kvar i Götet till imorgon natt och ska på den tiden försöka hinna packa in så mycket som möjligt i lägenheten, besöka IKEA och börja köpa in nödvändigheter. Så spännande! 

 

Och i precis samma sekund som jag klickade "posta" och min lilla blogglänk dök upp där i havet av statusar på Facebook-timelinen, var det som någon tryckte på off-knappen i min hjärna. Vad ska jag blogga om? Jag har ju ingen aning, inget händer ju i mitt liv! Det var som om skrivkrampen tog tag i mig med ett järngrepp i det ögonblick jag såg besökarantalet stiga.

 

Testade att googla "vad ska jag blogga om". Fick 85 000 000 resultat på 0,25 sekunder och lite svindel på köpet. Klickade mig in på första bästa sida. Tips på ämnen att blogga om! Toppen! "Berätta om din favoritbloggare" står det. Det var ju lite jobbigare, förstås. Jag följer ju inga bloggar.

 

Scrollar ner. "Gör en intervju" är nästa punkt. Hm. Klockan är tjugo över tio på kvällen. Mamma tittar på nyheterna. Pappa krossar snäckskal till hönorna. Min katt har gömt sig i vardagsrummet. Mina vänner jobbar. Undrar desperat om man kanske kan intervjua sig själv.

 

"Bonus! Blogga om webbhjälp" Lämnar sidan.

 

Låter som en fruktansvärt negativ person just nu, vilket jag inte är. Därför vände jag situationen och skrev ett inlägg om att inte kunna skriva ett inlägg. Problemet löst. In your face, skrivkramp. 

 

Om vi ska vara lite mer seriösa, bloggen ska ju handla om saker jag gillar och inte gillar, idéer, tankar och händelser. Intressanta saker, rättare sagt det som jag tycker är intressant. Ska nog fokusera lite mer på det än att försöka gissa mig till vad mina läsare vill höra. Har redan tänkt ut en hel del potentiella ämnen att skriva om under tiden jag plitat ner det här inlägget. Skönt att det är allt som krävs ibland, att bara börja. Även om det känns som tuggummi i hjärnan, bara börja. Ska nog avsluta det här inlägget innan jag svamlar iväg á la mitt Halloweeninlägg för någon vecka sedan (behöver verkligen inte en repris).

 

Bild från gårdagen, mitt inne i smålands djupaste skogar (mer eller mindre). Det här huset står i farfars fårhage och är så spöklikt och läskigt att jag inte vågar gå i närheten av det. Det är väl priset man får betala om man konsumerar Supernatural-avsnitt som om det var en sport. I övrigt hade vi en mycket trevlig dag med god middag (Löjrom! Fisk! Pavlova!), öppen spis och Man United - Arsenal, trots läskiga och hemsökta hus. Grattis farfar!

 

 

 

Ni vet de där dagarna där det känns som ingenting kan gå fel? Allting bara faller på plats, the stars have aligned, gudarna ler mot en, o.s.v. Igår, lördag, 75 år på dagen efter Kristallnatten var lite av en sådan dag för mig. Det handlade inte så mycket om en stor, obeskrivlig och fantastisk händelse som det ju gör ibland (tänk; hur Bayern München vann Champions League när vi bodde i München eller en plötslig väldsfred). Igår handlade om hur många små, egentligen obetydliga händelser hopade upp sig under en dag och ibland är det ju faktiskt bara det som behövs. För att lite snabbt summera: 

 

• Bayern München vann derbyt mot Augsburg, säkrade ligaledningen och satte nytt Bundesliga-rekord efter att ha varit obesegrade i 37 matcher. 
• Samtidigt förlorade Dortmund och utökade gapet upp till förstaplatsen, alltid något att glädjas åt. 
• På tal om fotboll, min favorit Thiago är tillbaka på bänken efter operationer och månader av träningsrehab.
• Liverpool har blivit bra igen!
• Från en besatthet till en annan, min favorit-kändisvänskap lever igen och är ute och shoppar och går på Alexa Chungs födelsedagsfest som om månaderna utan kontakt aldrig existerade. [här, här och här]
• Åkte till andra sidan Sverige (mer eller mindre) för att tävla årets sista Msv A:1 och det hela slutade med personligt poängrekord och kval till nationell tävling.
• Familjen har nått ett av mina absoluta favoritavsnitt av Doctor Who - The Impossible Planet/The Satan Pit. Avnjöt detta på bioskärm istället för att skriva detta inlägg igår kväll.
• Vintervila, be damned! Kollade lite efter nationella tävlingar nu när jag kvalat. Hittade en perfekt om två veckor. Det fanns en plats kvar. 

 

Allt detta kombinerat gjorde gårdagen riktigt lyckad och jag hoppas leva på den här positiva känslan ett tag framöver. 

 

Nu ska jag fokusera ögonen på vägen - familjen är på väg till farfar i Smålands skogar för födelsedagsfirande och middag. Puss och kram!

 

p.s. har skrivit om det här inlägget tre gånger och slösat nästan två timmar eftersom appen dör och raderar allt när jag försöker spara. Känner hur den där positiva känslan avdunstar som aceton i solsken.

Hej och hå, så startar tredje dagen i horisontellt läge. Det verkar som så att mitt ogenomträngliga immunförsvar från svunna tider (grundskolan) till slut har gett vika och virusen bara står på kö för att dyka på mig. Inte många veckor sedan jag satt och drogs med en rejäl förkylning och nu är jag här igen. Fast i sängen, näsdukar spridda runtom mig, ett huvud som känns mer som en betongklump än ett tankeredskap. Ack, ljuva influensa. 

 

Jag är dock på bättringsvägen, som ju faktumet att jag slagit upp datorn och klottrat ner ett inlägg här skvallrar om. Har tagit en lång dusch och druckit kycklingsoppa och nu känner jag mig mest utmattad istället för döende. Hoppas vara helt återställt i morgon eftersom jag har en träning inbokad inför lördagens tävling. 

 

På tal om tävling - detta blir med största sannolikhet min sista tävling i år! Efter det gäller hårdträning inför våren 2014 där SM-kval och högre klasser väntar. Så spännande! Nu ska jag gå tillbaka till liggande läge och försöka läsa klart boken jag påbörjade igår. So long!

 

Blinkade och det var november. Känns som det var igår vi räknade ner till 2013 till ljudet av fyrverkerier och 'Ring klocka, ring!' på TVn. Detta är inget jag ska gå in på djupare just nu, sparar alla godbitar till min årskrönika i slutet av året. Istället tänkte jag inviga er lite i vad som pågår i mitt liv just nu. Idag gick nämligen startskottet för Den Stora Nedpackningen 2013! Flyttar som bekant till Göteborg under tidsperioden november-januari och idag var dagen jag tog tag i det hela och letade reda på några rejäla bananlådor ute i förrådet. Förste man till rakning var min kära, underbara, överfyllda bokhylla. Förvånansvärt nog gick allt jag ville ha ned i en och en halv bananlåda. Ni kan plocka upp hakorna från golvet nu.

 

Eftersom vi inte ens börjat renovera, än mindre inrett och börjat ställa in möbler, tar jag det lilla lugnan med packningen. Det känns ändå skönt att ha börjat lite smått! Har framför allt en massa köksgrejer - kokböcker, stekpannor, tallrikar, etc. etc. - som måste ner i lådor och göras klara för flytt. Så spännande! 

 

I övrigt är jag nästan tragiskt understimulerad för ögonblicket. Det där med att rida och mata katten kan ju tyvärr bara ta upp ett visst antal timmar. Försöker dock hitta på saker att göra hela tiden, även om att 'städa rummet' och 'sortera dina 20 000 bilder på datorn' inte är de högst önskvärda på To Do-listan. 

 

Nu ska jag dock lyssna på lite Edith Piaf och vårda rivsåren som täcker 90% av mina händer efter dagens catfight (förlåt) framför kameran.

 

 

 

Var ju uppe i Göteborg och i full lägenhetsfixar-anda i torsdags så det där med Halloween-firande skjöts upp till sista möjliga sekund. Resultatet blev att vi sladdade in på Frölunda Torgs parkering några minuter innan stängning och efter mycket gråt och tandagnissel (även känt som "vi sprang genom hela hemköp och de hade inte en enda pumpa så vi gav upp hale grejen-incidenten") lyckades vi lokalisera en pumpa. Där, i skylten till en blomsteraffär i en liten sidogång satt han. Hans vid den punkten icke existerande ögon tycktes säga "Köp mig! Jag vet att jag är liten och lite rutten och ändå kostar en förmögenhet, men köp mig!" och jag var förlorad. 

 

Att vi sen kom hem vid tio på kvällen och började baka muffins och gröpa ur ovan nämnd pumpa är en annan historia. Moralen av historian är dock att du aldrig ska ge upp dit sökande efter Halloween-friden, hur svåråtkomlig den än verkar vara. Jag vet inte heller hur det här inlägget lyckades spåra ur så brutalt, men här är en bild på min guagamole-spyende pumpa och kyrkogårds-cupcakesen.

 

 

 

Hörde ni det där? Det var lätet av mailet med Hemtentan med stort H som swooshade iväg till min lärare, tillsammans med all oro och pluggstress. Är nu (nästan, i alla fall när jag får tillbaka resultatet) en fri människa fram till mitten av januari. Vilken lycka. Firade så klart det hela med att sätta väckarklockan på 06.15 för att ha tid att träna två hästar i god tid innan mitt möte med optikern. 

 

Nu sitter jag alltså här, plugglös, arbetslös, hopplös och får hjälp av min katt att blogga och äta keso. Om vi ska vara sanningsenliga är min katt för dagen ungefär världens jobbigaste och river ner pappershögar, lägger sig på tangentbordet och trampar på min ljudkontroll cirkus var femte sekund vilket nu resulterat i chock- och hörselskador för oss båda. Bara för att Stiles är sugen på massa laktosfri keso och ännu mer uppmärksamhet. Nåväl.

 

I morgon ska jag och la familia upp till Göteborg för lite möte och lite IKEA innan vi åker hem igen för att..... you guessed it; fira halloween! 

 

Ja. Inte för att någon annan än jag egentligen bryr sig ett endaste dyft om smutsiga, amerikanska traditioner såsom att klä ut sig till häxor och fylla alla husets hörn med Buttericks-spindelväv, men känner ändå lite så här: det inte finns en endaste chans att vårt hus inte kommer ha minst en guacamole-spyende pumpa i morgon kväll. Och helst några grav-inspirerade muffins på det. Är så taggad på det här att jag har målat Halloween-tema på mina naglar dagen i ära. Bild på detta i morgon - dags för Doctor Who!

 

Efter en lång jobbig lördag där jag gjort absolut ingenting, var idag desto mer produktiv. Bestämde mig för att sova ut och inte ställa min väckarklocka - vilket lite snopet slutade i att jag vaknade klockan tio över sju - och sedan sätta igång att göra saker pronto. Låter inte så väldans mycket, men har i alla fall hunnit städa upp lite, översatt en latin-text, raderat mer än 2000 mail, uppdaterat minna apple-konton och ridit två hästar. Nu känns det lite mer välförtjänt att sätta sig med ett avsnitt av Doctor Who tillsammans med familjen.

 

Jag brukar ju se mig som en ganska så lat människa, men ska i alla fall göra ett medvetet försök och strukturera upp mitt liv för att nästan hela tiden ha något att göra. Satt hela hösten förra året och degade ihop värre än en potatissäck och hela den cirkusen slutade nästan i depression, så gör nu om och gör rätt. 

 

Spännande kommande vecka framför mig nu; ridlektioner och KBT-möte blandas med synkontroll och avslutningstenta i latin. Och så klart, dags att börja inreda lägenhet! Superkul! 

 

 

God dag, long time no see, jag är tillbaka, etc. Hade en relativt internet-fri dag igår och flängde runt på lite andra ärenden, så hade tyvärr ingen tid att slänga in ett inlägg. I kort kan jag väl i alla fall säga att efter att ha vaknat upp till en löjligt tidigt intervju på NRJ (allvarligt, vem sänder en förinspelad intervju klockan 07.30 på morgonen?) hade jag en ridlektion på Esprit vid halv tio-tiden. Vilken lyx att inte behöva köra långt för att träna utan istället i stort sett kunna ragla ut till stallet fem minuter efter att man vaknat. Nåväl, tränade vidare inför nästa veckas tävling i Tingsryd - det vankas en ny Medelsvår A:1 - och Esprit gick ovanligt bra. Så skönt att allt börjar falla på plats.

 

Efter att ha gjort spaghetti bolognese med familjen, ätit och vilat lite tog mamma och jag bilen in till Halmstad för att hälsa på mormor, kolla på utbudet av Kitchen Aids och gå en liten runda på Di Mare. Hann också springa inom turistbyrån för att hämta ut två set med biljetter - avslöjar inget ännu men är galet förväntansfull!

 

På kvällen vankades det mys med mexikansk mat och kubanska drinkar med familjen. Supergoda Taco de Camaron - räktacos - avnjöts tillsammans med Agua de Limon och Mojitos framför Skavlan och dubbelavsnitt av Doctor Who. Skavlan bjöd på en girl power-kväll med bland annat Bianca Jagger och Malala Yousafzai som gäster. Vilken tjej Malala är alltså, jag satt som klistrad framför skärmen under hela tiden hon pratade. Det ger mig så mycket hopp för mänskligheten när en så ung - hur är bruden bara 16?! - tjej är så insiktsfull och på ett så bra sätt förmedlar det hon har att säga. Kudos.

 

Tittade som sagt även ett dubbelavsnitt av Doctor Who. Sista två avsnitten av första säsongen. Hejdå Eccleston, hej Tennant. Jag blev besatt av denna serien för någon månad sen och sträckkollade de två första säsongerna och eftersom jag då inte hunnit införskaffa följande säsonger på DVD så tvingade jag in mina föräldrar i cirkusen också. Hela familjen sitter nu bänkad nästan varje kväll för ett avsnitt och jag känner att jag gjort ett bra jobb.

 

 

God eftermiddag kära läsare. Katten har intagit min fotpall, burritosarna står i ugnen och min första dag som tjugoåring är i full gång. Efter en tidig start med plikter såsom ögonläkare och KBT-möte uppe i Ljungby hann jag och pappa med ett snabbt inköp av dockstation till min iPhone innan det bar av hemåt igen. Mexikansk senlunch skall avnjutas och efter det hade jag tänkt översätta studentvisan Gaudeamus Igitur från latin. Oh, the sweet life of a twenty-year-old. 

 

Lever fortfarande på kicken från igår och känner mig ovanligt vuxen och sofistikerad i största allmänhet, något som förmodligen kommer hålla i sig i ungefär en dag till innan jag är tillbaka som "lat och oduglig tonåring". Jag känner mig dock fortfarande sådär fräscht uppvuxen just nu. Som en kompis från Singapore sa igår: "Du har ju levlat up från level 1 till level 2 nu!". Skönt. Tyvärr blir det ju så att man får mer och mer ansvar ju äldre man blir just nu. Inom några månader kommer jag vara utflugen med en egen lägenhet, själv i en ny stad, och förväntas då vara vuxen på ett kick. Mer eller mindre, iallafall. Jag är ändå väldigt förväntansfull inför vad som komma skall. Dags för ett nytt kapitel i livets saga!

 

 

 

 

 

 

 

Jag heter Anna. Jag har levt hela mitt liv på en gård på landet men identifierar mig mer som en storstadsmänniska. Jag älskar mexikansk mat. Jag tävlar dressyr upp till nationell nivå. Jag tar foton, går på fotbollsmatcher och pluggar latin i väntan på antagningsbeskedet från Göteborgs Universitet. Min favoritstad är New York City. Jag är 50% svensk, 25% färöisk och 25% lankes. Jag har över 100 spellistor på Spotify men lyssnar bara på två. Jag älskar att lära mig språk och min favoritbok är Jane Austens Övertalning. Filmen Döda Poeters Sällskap är en av de viktigaste sakerna som hänt mig. En gång flög jag över till Florida för att träffa två tjejer som jag mött över internet ett halvår tidigare när jag twittrade till en fotbollsspelare. Jag har en katt. Jag brukade ha en hund. Jag bor fortfarande hemma med min familj på gården där jag växte upp. Jag är 20 år och har ingen koll på vuxenlivet, men det är ändå helt ok.