United States of Anna

Så det kan gå när verkligheten tar över. Jag åkte ju som bekant till Svalbard i slutet av augusti och efter det tog skolan fart och började drilla oss T2:or hårdare än någonsin. Det hela med resor, tävlingar och kilovis med plugg har gjort att jag inte har kunnat ägna en tanke åt bloggen, än mindre haft tid till att faktiskt skriva ett inlägg. Jag kan ju inte säga att trycket direkt har lättat, jag laddar för denna tävlingssäsongens final i helgen samtidigt som jag jonglerar ny information från skolan med att fräscha upp minnet inför en drös av rest-tentor. Dock har jag lärt mig att planera och distribuera tiden mycket bättre vilket har gett mig lite extra andningspauser, som den jag har just nu, till exempel.

 

Till att börja med kan jag ju nämna att jag just nu håller på att återhämta mig från helgens stora tävlingar i Åstorp. Det är alltid kul att kunna delta i "getingboet" där Sydsveriges elit samlas några gånger årligen för några dagar av supertrevlig tävling! Skåne gjorde ingen besviken den här gången heller och jag åkte därifrån med erfarenheter från en av årets absolut roligaste tävlingar i bagaget. Min fina Esprit sköter sig bättre och bättre varje gång och trots några småmissar och värmebölja första dagen samlade vi ihop 63,3% i FEI St: Georges och underbara 62,5% i vår tredje start i Intermediaire I. Hade så fruktansvärt kul hela tävlingshelgen och några av de bästa minnena jag kommer plocka med mig är hur underbart fin Esprit var stundtals vid framridningen, de 67% jag fick av en av domarna i St: Georges samt att mina 62,5% räckte gott till kval till nästa nivå - Intermediaire IB/A/B/II - vilket i sin tur betyder att nästa gång jag ska kvala till något är det till den högsta klassen: Grand Prix.

 

Nu är jag dock tillbaka i den metaforiska skolbänken här hemma, och en sammanfattning av blocket "Homeostas, Farmakologi och Celbiologi" väntar på att bli skriven! Som tur är har vi en dags självstudier imorgon vilket kommer ge extra tid för både sammanfattningar och plugg inför fredag morgons seminarie. Extra lycka när ledigheten också betyder att vi inte får en massa ny information inpumpade i oss - tacksamt för en T2:a just nu. För en gångs skull har jag kommit igång i tid vilket känns riktigt bra. Nu ska jag bara tvinga mig själv att inte säcka ihop framför tv'n med gamla avsnitt av Hawaii Five-0 när min dvd anländer... Det ska vi nog klara av!

 

Slutligen kan vi ju nämna att det bara är lite mer än en vecka kvar till min födelsedag nu, the big 21. Oj oj oj vad tiden går, min blgg fyller ju ett år då också. Så spännande. Nu ska jag kasta mig in i citronsracykelns värld innan jag gör zuccini-pasta till kvällsmat. Har ju blivit en typ av hälsofreak nu, tydligen. Nåja. Puss och kram!

 

Efter en blixtvisit hos föräldrarna tågar nu jag och lille Mario upp mot Göteborg igen. Inläsning till omtentorna pågår för fullt medan den lille ligger och sover i sin bur - vissa har det enkelt här i livet. Resten av dagen ska tillbringas i lägenheten där så mycket som möjligt ska klämmas in i hjärnan. Skönt att det är såpass varmt ute att man ändå inte vill ta ett steg utanför dörren! Nu närmar vi oss stationen och vi ska packa ihop oss för den här gången. Puss och kram!

Innan jag börjar; ett megastort och superglatt grattis till Tyskland som nickade ut Frankrike ur fotbolls-VM och nu är i semifinal! Så stolt och laddad jag är!

Nåväl, som många vet var det igår Independence Day i USA och jag och Jenny tänkte som så: "varför inte ta tillfället i akt och fira lite?" Sagt och gjort. Med Brasilien - Colombia i bakgrunden rusade vi ner till Hemköp vid halv elva på kvällen och köpte på oss det mest amerikanska och lättlagade vi kunde hitta - en kvart senare stod vi där med en stor pizza och ingredienser till s'mores. Ja, det blev lite mer italienskt än vi hoppats på, men snabbmat som snabbmat. 

Pizzan tuggades snabbt ner framför matchen (som brasilien tog sig segrande ur) och s'mores-dipen förbereddes. Mycket enkelt, man smälter bara choklad med lite grädde, räcker det med marshmallows och sätter in det i ugnen i några minuter. Redo att doppa kex i! 

Kvällen avslutades sen med filmen Clueless innan Jenny for hemåt och jag packade ner mig själv och katterna i sängen och somnade som en sten. Alla in all, en mycket bra dag. God bless America, fast egentligen inte alls. Puss och kram!

Veckan efter snabbesöket i London var det dags för ännu en blixtvisit, denna gång i Amsterdam, Holland. Anledningen var att en kompis - Sara - från Florida tillbringade två veckor i Nederländerna och Tyskland med sin klass. Jag tog självklart tillfället i akt och åkte ner för att träffa henne. 

I slutet av maj åkte jag och mamma lite lagom spontant över till London i två dagar för shopping och besök hos Harry P och hans vänner. Helt fantastiskt! Har länge vart en dröm för mig, det här med att besöka inspelningsplatserna till mina favoritfilmer, så jag var så klart taggad till tusen. Jag kommer med goda nyheter - Warner Bros svek mig verkligen inte. Det kändes helt fantastiskt att vandra omkring i stora salen, titta in i Hagrids stuga och att få flyga på en kvast - I know! Var där i tre och en halv timme men hade lika väl kunnat tillbringa dubbelt så lång tid där, så kul var det. Fem av fem toasters, och så vidare.

 

 

Sådär sjutton år senare, mer eller mindre, tar jag mig i kragen och börjar uppdatera bloggen. Det blev ju sisådär med uppdaterandet under tiden jag gick i skolan - förmodligen eftersom jag insåg att man faktiskt måste lägga ner tid på att studera om man vill bli läkare. Tänka sig.

 

Nu har jag dock skrivit sista tentan (lögn, jag hoppade den pga dålig inläsning) och även hunnit med en hel del resor att rensa hjärnan med. Det är dessa resor jag hade tänkt uppdatera er om först, nu när jag är tillbaka i bloggsvängen. Jag tycker att vi gör som så att vi tar det hela i kronologisk ordning, jag lägger upp inläggen på de datum då resorna faktiskt inträffade och alla blir nöjda och glada. Deal? Deal.

 

 

Då föreläsningarna om Inre Organ drog igång kände jag att nej, detta kan jag klara av att läsa in på egen hand och åkte hem. Sen packade jag min väska och åkte hem. Utan mina föräldrars vetskap satte jag katten i en bur och hoppade på tåget för att tuffa hem på överraskningsbesök. Hel-lyckat! Tårarna sprutade från alla håll (sköna familjen) och jag och Stiles fick vår dos av Home Sweet Home. Gud så skönt med en liten break från allt, det har varit en helt galen månad!

 

Nu sitter jag och pluggar digestionskanaler och lymfkärlsystem på kontoret och väntar på kvällens mys framför Manchester City - Barcelona. Vi får se när jag åker upp igen, just nu lutar det åt någon gån på torsdag för att åtminstone kunna vara med på "självtestet" på fredag och senare på kvällen även Rebeccas 20-årspartaj. Men innan dess ska jag bara njuta. Och plugga lite, så klart.

 

Puss och kram från en lycklig Anna!

Contrary to popular belief, så lever jag fortfarande och allt är toppen. Flyttade upp och började skolan här förra måndagen, och nu är jag precis hemkommen från slutet av min andra vecka här på Sahlgrenska Akademin. Det har varit två veckor fullsmockade med nya intryck och människor, en stad att lära känna och en hel drös med nollningsaktiviteter och inredning av lyan. Tog ledigt en timme i förskott idag och gick hem för att ladda batterierna med en helv säsong av serien Awkward på datorn - härnäst på schemat står cellbiologi-plugg och På Spåret. I morgon bär det av ut på Styrsö och den stora finalen av nollningsveckorna - Skärgårdshelgen. Ska bli spännande, om än lite tråkigt att ta farväl av den här galna perioden av mitt akademiska liv. 

 

Förhoppningsvis ska det dock bli lite mer ordning på vardagen snart, det har varit så himla mycket nytt att det går runt i huvudet varje dag man kommer hem. Hade även tänks slänga upp lite bilder för att sammanfatta veckorna här, håll utkik! Puss och kram.

Hälften av tiden gick till uppackning, sen kallade Agnes och popcornen på uppmärksamhet. Nu: soffmys framför FA-cupen!

Vad är väl en lägenhet utan mina kära fotbollsprylar? Nedpackade i lådan är nu tröjor, sjalar, kaptensband, lyckoamuletter, matchbiljetter och dylikt - ikväll bär det av till Göteborg för första "riktiga" passet med inredning! Så spännande. 

Nämnde igår att jag börjat plöja mig igenom lite nya serier, och jag har nu nått slutet på första säsongen av den ena. Så, jag tänkte att jag skulle ta och berätta lite om den, nu när jag fått lite kött på benen. Det är nog faktiskt lika bra att dyka rakt in, för det finns ändå inte något som skulle kunna förbereda er läsare på det här.

 

ABC's Pushing Daisies handlar om Ned; en pajmakare som kan väcka döda genom att röra dem. Om han rör dem igen, dör de för gott, och om han inte rört dem igen inom en minut, dör någon annan i deras ställe. Denna kraft använder han för att, med hjälp av en privatdeckare, lösa mordgåtor genom att väcka offrena för att fråga om deras mördare. Allt funkar kanonbra, fram tills det att Ned väcker sin stora ungdomsförälskelse - och sen inte riktigt har kraften att lämna henne igen. Allt återgår till det normala, men med den lilla detaljen att han nu måste umgås med sitt livs kärlek varje dag utan att någonsin kunna röra henne.

 

Okej. Wow. Om jag bara hade kunnat spela in reaktionen hos alla jag har berättat om den här serien för. Obetalbart. Faktumet som kvarstår dock, är att det här är ungefär den underbart sötaste serien jag haft nöjet att se och jag talar för många när jag säger att det är en tragedi att den bara fick två säsonger. Mycket av crediten ska gå till Lee Pace (mitt livs kärlek som tyvärr aldrig kommer känna detsamma så länge jag inte bytar kön) som är så galet vill-nypa-dig-i-kinderna-adorable som Ned the Piemaker och hans totala motpart, kompanjonen Emerson Cod (Chi McBride) som lyfter hela serien.

 

Kanske inte var den bästa idén, att börja med en ny serie så där en vecka innan skolstart, men tror nog jag kommer undan då den bara har 22 avsnitt sammanlagt. Dessutom har jag nu en återuppväckt (haha) passion för pajbakande. Så det kan bli.

 

 

 

Ja. Okej. Tjenare.

Inget vidare bloggande de senaste dagarna alltså (läs: inget alls) men har i alla fall en någorlunda bra förklaring denna gång. Mitt liv de senaste dagarna har varit i stort sett lika innehållslöst och trist som bloggen. Jag har jobbat en hel del med att analysera blodprov. Har packat ner ännu fler grejer till lägenheten, tyvärr har jag inte fått upp något mer eftersom renoveringen måste bli klar helt innan vi kan städa och börja inreda på riktigt. Mest tid har jag spenderat med min katt och min dator där jag laddat hem lite nya tv-serier att gosa ned mig i - äntligen något jag kan skriva om, faktiskt! Ska berätta lite om de två serierna jag tagit mig in i nu i ett inlägg i morgon. 

 

Kan i alla fall glädja de som läser regelbundet att mitt liv kommer bli mycket mer hektiskt och intressant om bara några få dagar! Ska snabbinreda och fixa lägenheten, flytta hemifrån och börja skolan - allt under mindre än en veckas tid. Galet! Som lite plåster på såren för min lilla blogg-semester kommer det snart kattbilder. Please love me.

 

 

 

• Lär dig ett nytt språk. Kunskap är aldrig svårt att bära, som min psykolog en gång sa. En mycket vis kvinna. Googla upp guider, kolla ordböcker, se på videos.
  
  Språk som är nyttiga att lära sig: Tyska, Franska, Spanska, Italienska, Kinesiska.
  Språk som är kul att lära sig: Urdu. Alviska. Cockney.

Köpte lite vattenfärger och papper på mellandagsrean i Göteborg förra veckan och bestämde mig för att provköra dem lite. Ser fram emot den dag jag kan måla något annat än tatuerade pojkband.