United States of Anna

Nämnde igår att jag börjat plöja mig igenom lite nya serier, och jag har nu nått slutet på första säsongen av den ena. Så, jag tänkte att jag skulle ta och berätta lite om den, nu när jag fått lite kött på benen. Det är nog faktiskt lika bra att dyka rakt in, för det finns ändå inte något som skulle kunna förbereda er läsare på det här.

 

ABC's Pushing Daisies handlar om Ned; en pajmakare som kan väcka döda genom att röra dem. Om han rör dem igen, dör de för gott, och om han inte rört dem igen inom en minut, dör någon annan i deras ställe. Denna kraft använder han för att, med hjälp av en privatdeckare, lösa mordgåtor genom att väcka offrena för att fråga om deras mördare. Allt funkar kanonbra, fram tills det att Ned väcker sin stora ungdomsförälskelse - och sen inte riktigt har kraften att lämna henne igen. Allt återgår till det normala, men med den lilla detaljen att han nu måste umgås med sitt livs kärlek varje dag utan att någonsin kunna röra henne.

 

Okej. Wow. Om jag bara hade kunnat spela in reaktionen hos alla jag har berättat om den här serien för. Obetalbart. Faktumet som kvarstår dock, är att det här är ungefär den underbart sötaste serien jag haft nöjet att se och jag talar för många när jag säger att det är en tragedi att den bara fick två säsonger. Mycket av crediten ska gå till Lee Pace (mitt livs kärlek som tyvärr aldrig kommer känna detsamma så länge jag inte bytar kön) som är så galet vill-nypa-dig-i-kinderna-adorable som Ned the Piemaker och hans totala motpart, kompanjonen Emerson Cod (Chi McBride) som lyfter hela serien.

 

Kanske inte var den bästa idén, att börja med en ny serie så där en vecka innan skolstart, men tror nog jag kommer undan då den bara har 22 avsnitt sammanlagt. Dessutom har jag nu en återuppväckt (haha) passion för pajbakande. Så det kan bli.