» Om Varför Gårdagen Korades Till Bästa Dagen På Länge

Ni vet de där dagarna där det känns som ingenting kan gå fel? Allting bara faller på plats, the stars have aligned, gudarna ler mot en, o.s.v. Igår, lördag, 75 år på dagen efter Kristallnatten var lite av en sådan dag för mig. Det handlade inte så mycket om en stor, obeskrivlig och fantastisk händelse som det ju gör ibland (tänk; hur Bayern München vann Champions League när vi bodde i München eller en plötslig väldsfred). Igår handlade om hur många små, egentligen obetydliga händelser hopade upp sig under en dag och ibland är det ju faktiskt bara det som behövs. För att lite snabbt summera: 
 
  • Bayern München vann derbyt mot Augsburg, säkrade ligaledningen och satte nytt Bundesliga-rekord efter att ha varit obesegrade i 37 matcher. 
  • Samtidigt förlorade Dortmund och utökade gapet upp till förstaplatsen, alltid något att glädjas åt. 
  • På tal om fotboll, min favorit Thiago är tillbaka på bänken efter operationer och månader av träningsrehab.
  • Liverpool har blivit bra igen!
  • Från en besatthet till en annan, min favorit-kändisvänskap lever igen och är ute och shoppar och går på Alexa Chungs födelsedagsfest som om månaderna utan kontakt aldrig existerade. [här, här och här]
  • Åkte till andra sidan Sverige (mer eller mindre) för att tävla årets sista Msv A:1 och det hela slutade med personligt poängrekord och kval till nationell tävling.
  • Familjen har nått ett av mina absoluta favoritavsnitt av Doctor Who - The Impossible Planet/The Satan Pit. Avnjöt detta på bioskärm istället för att skriva detta inlägg igår kväll.
  • Vintervila, be damned! Kollade lite efter nationella tävlingar nu när jag kvalat. Hittade en perfekt om två veckor. Det fanns en plats kvar. 
 
Allt detta kombinerat gjorde gårdagen riktigt lyckad och jag hoppas leva på den här positiva känslan ett tag framöver. 
 
Nu ska jag fokusera ögonen på vägen - familjen är på väg till farfar i Smålands skogar för födelsedagsfirande och middag. Puss och kram!
 
p.s. har skrivit om det här inlägget tre gånger och slösat nästan två timmar eftersom appen dör och raderar allt när jag försöker spara. Känner hur den där positiva känslan avdunstar som aceton i solsken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback