» The Hobbit II - Desolation of Smaug och en Hyllning till Tolkien

Mitt plötsliga fall av MIA i går kväll har denna gång en ypperligt bra förklaring. Åkte nämligen upp (som den trogne vän jag är) till Göteborg för fem-visingen av The Hobbit II tillsammans med min Chalmerist till vän, Anna. 155 kronor för en biljett svider rejält, även om det ger en två och en halv timme Middle Earth i HFR och 3D, men måste säga att denna gång var det helt klart värt det. Gick in med höga förväntningar, kom ut med översvallande känslor, ett leende på läpparna och tårar som hotade med att falla eftersom hur mycket hopp filmen än gav mig har jag läst boken och vet att lyckan kommer vara kort. Väntar med skräckblandad förtjusning på sista filmen - vill bara ha mer mer mer. 
 
Jag älskade filmen. Middle Earth har vart mitt andra hem sedan jag var ungefär sju år gammal och mina föräldrar satte igång hörboken Bilbo - En Hobbits Äventyr på vår bilresa upp till alperna. Nästa år radioteaterns inspelning av Sagan om Ringen (ett mästerverk, har verkligen inga ord för den. Lyssna.) och kort därefter första filmen i Trilogin. Efter att ha lärt mig alla repliker utantill vid nio års ålder har min kärlek för Tolkiens två största verk hållt sig vid liv i snart 13 år. Den är efter i går lika stark som, om inte starkare än, någonsin. 
 
obs! mild spoilervarning i det här stycket.
 
Fantastiska skådespelarinsatser - gillade speciellt Lee Paces Thranduril, Richard Armitage i rollen som Thorin och jag är ganska så säker på att Martin Freeman sattes på denna jord bara för att spela Bilbo. Ett kärt återseende med Legolas (min stora kärlek som elvaåring) vilket länkade ihop Hobbit-trilogin med Sagan om Ringen bra - när det där skämtet om Gimli kom tuggade jag nästan fradga. Härlig interaction mellan Sherlock och Watson, eller som de numera heter, Smaug och Bilbo. Underbara Evangeline Lilly fick en mer betydande roll som Tauriel vilket var nytt och en av mina favoritdelar. Det enda negativa jag har att säga var att sista fighten i Ensamma Berget var lite väl lång och att jag hellre velat ha ett lite mera utplanerat slut. Hade väntat mig en riktigt bra cliffhanger och fick istället ett mer abrupt "meh"-slut. Annars har jag bara goda saker att säga om filmen. Så fruktansvärt bra.
 
Vill se den igen. Och igen och igen och igen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback